Museum i Grindstugan – vid Sophiahemmet
(Museet har öppet före årsmötet i maj. I övrigt efter överenskommelse. )
Alltsedan grundandet av ”Hemmet för sjuksköterskor” 1884 har enligt Sophiahemmets årsredogörelser pågått en ständig utveckling, förändring och förnyelse.
Detta har bl. medfört att sjukvårdsutensilier och instrument, möbler och textil, husgeråd och annat som hör till ett hem har införskaffats, senare bytts ut och därefter kasserats eller sparats. Även systrars, fr a Solhemssystrarnas privata ägodelar som möbler, tavlor, kläder, fotografier mm har tagits tillvara. Mycket har under årens lopp av olika skäl, kanske huvudsakligen utrymmesbrist, skingrats, förstörts, sålts eller helt enkelt försvunnit.
Planer på ett museum har sannolikt funnits länge. Vid varje jubileum, 50-, 75- och 100-års har det gjorts utställningar. Efter en tid har de monterats ner och materialet har stuvats in i kartonger och kuvert. Ansatser till permanenta utställningar har gjorts men lokaler har behövts för andra ändamål.
1987-88 genomfördes flera omorganisationer inom Sophiahemmet och utrymmen behövdes för nya aktiviteter. Skolan flyttades till det tidigare pensionärshemmet, Solhemmet, och plats för gamla ting blev akut.
Allt från vindar, källare, prång, vrår och gömda glömda garderober måste flyttas på kort varsel. I första hand utnyttjades avlägset belägna källarutrymmen och under nästan ett år förvarades det mesta i en container. Tyvärr skadades en hel del under denna period.
Styrelsen för Stiftelsen Sophiahemmet beslöt att upplåta grindstugan som museum och kårexpedition för Föreningen Sophiahemmets Sjuksköterskekår vars medlemmar är Sophiasystrar. I kontraktet ingår att föreningen skall ansvara för museet och dess föremål.
Grindstugan, eller vaktstugan som den tidigare kallades, finns omnämnd i ”Redogörelse för Sophiahemmets verksamhet till och med 1890” och är avbildad första gången 1889. Den användes då och in på 1960-talet som bostad för trädgårds- och vaktmästare. Under senare år har kontorspersonal och sommarvikarierande kökspersonal bott i huset. Det var mycket nerslitet och motsvarade inte kraven på nutida bostadsstandard. Några år stod huset tomt.
Sophiahemmets vänner bekostade en om sorgsfull totalrenovering av Grindstugan. Både Stiftelsen Sophiahemmet och Sophiahemmets Vänner har givit generösa bidrag till kostnader vid iordningställandet av museet.
När renoveringen var klar 1989 var huset inte att känna igen. Ljust, rent och med till synes stora ytor och utrymmen. Möbler, hela och trasiga, kartonger, rester av tidigare utställningar, kläder, textil, gamla instrument, böcker, papper, saker, prylar allt lastades ur containern och staplades överallt i Grindstugan. Resultatet blev ett fullständigt och oöverskådligt kaos.
Med stor möda och mycken glädje har det mesta sorterats, rengjorts och vårdats. Eftersom Grindstugan inte kan och inte skall tävla med Medicinhistoriska museet har en del skrymmande föremål placerats där. Nordiska museets klädkammare har tagit hand om sköra och mycket ömtåliga kläder. Fungerande instrument och sjukvårdsmaterial som inte längre används inom svensk sjukvård har lämnats till ulandshjälp. En del var så illa medfaret att det måste kasseras.
1991, Sophiadagen den 15 maj var museet i Grindstugan klart att visas. En förhoppning är att interiörerna, föremålen och bilderna skall ge en uppfattning om systrarna och deras liv från 1884 till 1960-talet.
Vid en rundvandring genom museet kan man speciellt lägga märke till följande
I förstugan hänger arbetskläder (blåklänning) med förkläden, högtidsklänningar (”fracken”), kappor från olika perioder och utehattar. Fracken används åter vid skolavslutning av de flesta studerande. Dessutom finns ”fältuniformen” som användes av krigsplacerade sjuksköterskor 1940 till 1945 och av distriktssköterskor även senare. Här finns också en gymnastikdräkt, troligen från 1914.
Markeringstavlan var tidigare placerad vid Sköterskehemmets ingång för att visa om systrar och elever tjänstgjorde eller om de var ute eller inne. I det stora rummet ser man till vänster en dagrumsliknande interiör. Orgeln har tidigare stått på en vårdavdelning. Rullstolen och bärstolen är enligt fotografier från slutet av 1800-talet. I rullstolen ligger en pläd virkad av Drottning Sophia.
Trästolen rakt fram, som många trott vara ett medeltida pinoredskap, lär ha stått på en öronmottagning och använts vid undersökningar och tonsillectomier. En uppgiftslämnare anser att den hör hemma på en röntgenavdelning. I glasskåpet visas sjukvårdstekniska instrument och i träskåpet, ett klädskåp från ett patientrum förvaras bl a utrustning för blodtransfusion, dropp och närande lavemang. Vidare finns i rummet rondbord, provtagningsvagn och en del undervisnings- och informationsmaterial.
Nästa rum skall efterlikna ett elev- eller sköterskerum.
I verkligheten var de mycket mindre. Den typ av järnsäng som står här har enligt uppgift använts både på elevrum och i sjuksalar. Minnesord, vykort och annat nålades ofta fast ovanför sängen.
För att inte bli skrynklig och smutsig fästes snibb alternativt mössa i gardinen.
Snibb utan spets bars av provelever, snibb med spets av första årselever och mössa av provsystrar och färdiga sjuksköterskor.
Broschen, som sett likadan ut sedan 1884, delas fortfarande ut efter avslutad utbildning.
I bokhyllan står exemplar ur den serie läroböcker som använts från 1899 till in på 1960-talet. De gavs från början ut av Sophiahemmet och var kurslitteratur på samtliga sjuksköterskeskolor.
Den lilla ”docksängen” är ingen leksak utan undervisningsmaterial för olika typer av bäddning och förebyggande av trycksår. ”Dockklänningarna” är prov på hur uniformen skulle se ut.
Lavoaren har stått på ett patientrum. Handfat, värmekrus och bäcken av porslin erinrar om hur fysiskt tungt sjukvårdsarbetet var.
I köket som är helt moderniserat står en dukad frukostbricka för patient. Med alla tillbehör är den mycket tung. Bilderna på köksväggen är från ”Bilder från Sophiahemmets verksamhetsfält”, tryckt år 1900.
I trappan till övervåningen hänger det Florence Nightingale-diplom som förärades f d Sophiasystern Bertha Wellin. I mars 1992 försvarades vid Historiska institutionen vid Uppsala universitet doktorsavhandlingen ”Högerns kvinnor” av Stina Nicklasson. Avhandlingen berör bl a Högerns första kvinnliga representant i riksdagen, Bertha Wellin.
På övervåningen finns en möteslokal för 8-10 personer. I detta rum hänger en väggprydnad med komplicerat mönster, målad av Drottning Sophia. Här finns också fotografier av samtliga Sophiahemmets föreståndarinnor under åren 1884-1990. De ansvarade för både skola och sjukhus. Här står också ett fotografi av professor John Berg som hade mycket stor betydelse för Sophiahemmet de första decennierna.